Gud, vem hon nu än är, så skönt det har varit att stänga ner social media dessa första två veckor av året! Att slå av alla notiser och avinstallera alla appar, för att sedan bara stå där naken i själen och se vad som sker inombords när allt tystnar. För det gör just det, tystnar. Ett hemskt dånande öronbedövande inre brus som hjärnan på något sätt lärt sig vänja sig vid till den grad att man inte längre förstår att det finns försvinner. Från att inte ens förstå att det någonsin varit där till att totalt försvinna och lämna efter sig ett tomrum med en tillhörande tystnad man inte minns fanns. Puff! Social media är verkligen en källa till mäktiga möjligheter, ovärderliga ögonöppnare och kunskapsfulla inspirationer. Ett sätt att nå den stam av människor vi inte föddes in i men ändå så väl känner oss tillhöra. Det är mäktigt. Så mäktigt att vi mitt i användadets vana glömmer bort att det väldigt ofta öderlägger den där tiden mellan händelser som vi gärna vill fly ifrån, så som att sitta på bussen, stå i kön på Ica eller passa på när vi sitter på toaletten. Den där osynliga tiden som vi gärna vill få att gå genom att skrolla igenom andras liv, medan vi egentligen så dyrt behöver för att göra ingenting. Fast det där ingenting är inte ingenting, tvärtom, det är ett tomrum som hjärnan behöver för att bearbeta allt vi själva gör, är och känner – inte fylla med yttre intryck. Jag ser det så tydligt nu. Jag känner det så väl. hjärnan behöver få vila från alla intryck som sker i den verkliga världen regelbundet, inte fyllas till varje liten grad av andras virtuella fragment. Resultatet blir just ett överbelamrat huvud med yttre intryck som inte kan ta hand om och sortera sina egna, vilket bildar just det där vanliga tillståndet av att inte vara närvarande.
Ändå vill jag ha social media i mitt liv. Jag älskar det. Jag älskar hur jag tack vare det har ”hittat hem” i en djupare mening tack vare att jag mött så många vars energi klickar med min egen. Jag vill bara lära mig att simma, slippa drunkna gång på gång i användandets baksida. Skapa bättre vanor och framförallt förstå mig på mina gränser, när och hur jag bäst använder social media. Och hur jag kan vänja mig av vid att alltid ha telefonen nära till hands eller känna behovet av att ständigt vara nåbar. Det är mitt mål. Dessa 14 dagar var startskottet, nu väntar en spännande utveckling framåt för att förbli ”nykter”.
Några av mina egna riktlinjer till att börja med:
Ta bort alla notiser från mobilen
Avfölja de personer vars bilder inte ger mig en go känsla, och vara rätt kräsen med vad för innehåll jag väljer att fylla min hjärna med
Jag sover alltid med mobilen på flygläge, jag vill försöka ha den kvar i det tills jag i alla fall ätit frukost
Mitt mål är att kika in på exempelvis instagram och mail max en gång per dag.Ska försöka utforska vilken tidpunkt på dygnet som passar bäst. Nu råkar jag passande nog jobba med social media… Vilket såklart gör att mailen ibland behöver mer underhåll än så, men grejen är att jag desto mer behöver lära mig dra egna gränser för hur pass nåbar jag egentligen behöver vara. Betydligt mindre än jag inbillar mig.
Möta de där vardagliga stunderna av tomrum, dvs de stunder jag vill fördriva (i kön till Ica och på bussen etc) och vara i dem. Utan att försöka fylla det med mental stimulans i rädsla för tristess. My brain needs it! Det är trots allt där jag landar i mig själv.
Hoppas jag har lyckats så ett litet frö i dig med att våga se över ditt eget användande. Kanske till och med välja att aktivt försöka ”nyktra” till du med! Vilka känslor och tankar blir levande i dig när du läser detta inlägg? Kommentera gärna! 🙂
