… Tänk att jag och kulan bara har sex veckor kvar innan vi är beräknade att mötas på utsidan, galet! I ärlighetens namn så har jag nog haft svårt att på riktigt greppa att vi redan är så nära, så mycket spännande saker och projekt har fyllt mina dagar att tiden liksom har hunnit springa före uppfattningen av den. Att jag dessutom har yogat på som innan graviditeten fram till de senaste veckorna, med en morgonpraktik som är rätt fysisk stark så har jag nog haft svårt att ta in det hela ytterligare. Först nu, dessa veckor när jag har börjat varva ner så har jag börjat känna mig gravid. Kroppen känns stundvis tung och klumpig, precis så som det ska vara. Och jag gör mitt bästa för att njuta till fullo av kulan, för kanske är det sista veckorna i mitt liv som jag får uppleva denna häftiga tid, vem vet.
Jag skrev för drygt en vecka sedan att vi skulle på ett extrainsatt ultraljud, med andra ord i vecka 33 och i syfte att undersöka bebisens vikt. Detta gjordes på grund av min autoimmuna sköldkörtelsjukdom giftstruma (min sköldkörtel är helt borttagen och därför måste jag reglera mina hormoner själv) då det i värsta fall kan leda till att bebisen får en förhöjd kroppsvikt och måste tas ut innan beräknad födsel för att inte riskera komplikationer. Som tur var såg allt perfekt ut och ”Pippi” låg precis på kurvan för normalvikt – 2 kilon, så skönt och vi kunde pusta ut. Jag som tänkt mig en liknande ultraljudsbild som den vid vecka 18 blev smått chockad över att bebisen (pga sin naturliga storlek) inte får plats på själva bilden. Istället fick vi se två ögon tittandes mot oss, häftigt!
I veckan var vi förbi hos en vän, där jag sa att nu har tröttheten börjat slå till. ”Inte konstigt Louise, du är höggravid och ska föda om ett par veckor ” sa hon och skrattade charmigt. Det fick mig verkligen att haja till, att ja, just ja, det är faktiskt så snart!
Just denna insikt har fått mig att börja reflektera en hel del över kommande förlossning och om vilka önskemål jag har. Jag kommer skriva ett par inlägg om bebis-prepp och förlossningsönskemål nu när det börjar närmar sig, så räkna med att bloggen får en liten touch av bebis och graviditet framöver. Men nu till dessa veckor som passerat och en liten lägeskoll:
Bebisen Bebisen är nu ca 45 cm lång och väger runt 2,5 kilo (för 12 dagar sedan vid ultraljudet vägde den 2 kilo) så snacka snabb tillväxtfas i kroppsvikt denna period. Den tar upp större delen av magen och kan blinka, svälja, kissa och flytta sig. Lungorna är nu färdigutvecklade och man brukar säga att det i denna vecka är 90% chans för de bebisar som föds att klara sig. Och den sparkar och far lika vilt som sin storebror. 🙂
Mående Jag känner att min kropp har gått in i en mer harmonisk och avslappnad fas. Min yogapraktik har fått ett lugnt och skönt flow, där jag ärligt talat passar mig från att öppna upp vissa partier som är kända för att öka den mentala känsligheten – så som höfter och bröst. Det blir så mycket oförklarlig gråt och det räcker med hormonsvallet just nu, så att säga hehe. Jag börjar känna hur min energi har dämpats, jag som annars är en virvelvind ger kroppen stunder av aktiv vila för att det är precis det som behövs. Lyckligtvis har jag inga större krämpor mer än att mina ben har regelbundna och kraftiga muskelkramper nattetid, något som magnesiumet inte hjälper mot längre. Och att det känns obekvämt att ligga raklång på rygg. Sömnen är bra lustig, försöker jag sova direkt när jag lägger mig på kudden så maler tankarna på i 380 km/h i flera timmar, medan om jag tar upp en bok så är det som att ta ett sömnpiller. Så jag läser en hel del denna period, även om jag inte kommer så långt innan mina stora blå slår ihop. Jag känner mig dessutom tröttare på mornarna och eftermiddagarna, jag antar att kroppen jobbar hårt nu sista biten och kanske dessutom då behöver samla energi.
Tankar och känslor
Det är en spännande mix av att varannan dag känna hela kroppen fylld av harmonisk förväntan och längtan – till att dagen efter känna mig vettskrämd vid tanken på att räcka till åt två små liv. Den senare känslan lägger sig snart efter uppkomst, men såklart finns den där som en naturlig outcome av att inte veta hur ens nya liv kommer att se ut om en dryg månad, mer än att det kommer vara förändrat för alltid. Det är en mäktig och lite läskig känsla, även om jag är övertygad om att det kommer gå hur bra som helst genom att bara ta allt som det kommer. Tankarna på förlossningen är enbart positiva, det ska bli så häftigt att få uppleva igen och jag ser verkligen fram emot det (mer om det i kommande inlägg om tankar kring förlossningsplan).
Cravings Haha, helt plötsligt så längtar jag efter färsk koriander och dammsugare (bakelsen då, ja städverktyget också – jag vill städa varje dag…), två smaker som jag aldrig annars är så mycket för. Så det blir en hel del matlagning med just den färska kryddan. Jag som tror stenhårt på att kroppen skapar sug efter mat vari det finns ämnen som den behöver har funderar starkt på vad som kan tänka sig gömmas i just koriander. Det jag har hittat är att just koriander är känt för att hjälpa kroppen att leda ut metaller och specifikt kvicksilver, spännande.
En annan sorts craving är dofter… Jag kan stå och dofta på eteriska oljor i produktionsstudion i evigheter. Eukalyptus, ylang ylang, lavendel, citron… sååå läskigt gott! Men å andra sidan så gav det uppskov till en ny hudvårdsidé till höst/vintern. Vårt hem blir ständigt städat nu då mitt egengjorda rengöringsmedel (läs mer här om hur du gör ditt eget) doftar ljuuuuvligt av citron och eukalyptus, ah så gott!
Comments