God morgon, nu är vi äntligen på svensk mark igen! Hemresan gick oförskämt bra. Precis som resan dit fick vi bästa (enligt oss) platserna även hem då vi blev placerade vid en s.k vägg långt fram (och sista rutten allra längst fram) i planet. Av 16 flygtimmar så sov Jonathan mist 12 och resterande tid så fixade han med sin leksakshammare, busade på golvet (benutrymmet på nästan en meter är perfekt för lek) och charmade flygvärdinnorna. Qatar levererade ännu en gång en fantastisk flygresa, god mat och barnvänlig service! Väl hemma hade vi en väldigt trött liten kille som går på Bali-tid= sju timmar framåt i tiden, så efter att ätit, duschat och packat upp (älskar att få det gjort) så bokstavligt talat stupade vi i säng klockan 19:30 i torsdagskväll. Att ha varit på resande fot i 24 timmar har tagit på krafterna och de två dagar vi har hunnit vara hemma känns det som om vi har klämt in en hel del, jobb för Simons del, volontär på klädbytardag för mig och därefter födelsedagsfirande. Idag tänker vi inte göra många knop, tvätta några högar kläder, plocka ordning, kanske ta en promenad, laga lite mat och i eftermiddag har jag min 90 minuters Viryayoga som väntar i stan. Veckan som kommer innehåller en hel del jobb för min del så nu tänker jag ta en dag att samla ihop krafterna och vara med familjen.
Just ja, tänkte tipsa om en rackarns trevlig bok som jag kom över för ett tag sedan. ”När livet börjar om” av Lucy Dillon handlar om paret Jason och Libby som lämnar storstadslivet i London för att ta över och rusta upp hans gamla familjehotell när en ung kvinna blir påkörd på vägen utanför. Olyckan har fått henne att tappa minnet och utan att komma ihåg vem hon är eller vart hon var påväg är det enda hon har en lapp i sin fick med hotellets adress på. Boken innehåller härliga karaktärer, spännande inre och yttre konflikter och så en fin liten strimma mystik. En riktigt skön och lättsam feelgoodbok att sätta tänderna i!
Puss!
