Hej underbara ni, här börjar nu tredje dagen på Bali gå mot sitt slut och det är en viss känsla att ha sitt ”eget” hus att gå hem till på kvällen i ett främmande land. Dessa första dagar har vi haft ett enda stort tema på: försöka få Jonathan att anpassa sig till tidsskillnaden på sex timmar, komma in i rutiner, känna sig trygg i vårt hus och med Caroline utan mig i sin närhet. Jag ser det som en slags inskolning, på samma vis som många av våra kompisar nu skolar in sina små på förskola så vänjer jag mitt lillhjärta för en vardag utan mig här på Bali under dessa kommande 30 dagar med yogastudier. På söndag är första mötet och måndag kör det igång tidigt på morgonen. Det ger oss tid att successivt vänja honom dessa dagar, då jag sticker ut en stund då och då. Idag var första dagen då han inte märkte att jag inte var med hem efter promenaden och första natten som han sov utan att vilja gå upp och leka i två-tre timmar. Tålamod… Och en hel del bananmutor (tur att bananerna här är så små…).
Vi trivs verkligen jättebra här där vi bor 200 meter från havet och försöker njuta så mycket av tiden som möjligt. Idag tog vi strandpromenaden ner för Jonathans eftermiddags sovstund och hyrde varsina solstolar. Att bara insupa havsluften och solen med en kokosnöt i handen gör så gott för själen. På kvällarna turas vi om att bestämma restaurang och även då blir det på stranden, jag har nämligen insett att min son som inte gillar att sitta still kan sitta hur länge som helst så länge han har en stor sandlåda och spade. Så vi väljer med andra ord ställen där vi kan sitta med tårna i sanden, vilket ger oss hundrafemtioarton olika alternativ. 🙂
En av alla saker jag älskar med Bali är allt är så grönt, färskt och fräscht. Som frukt och grönt, vilket gör det till himmelriket på jorden. I eftermiddags beställde vi en hemleverans av nyskördade frukter från en lokal bonde som jag lärde känna i mars när vi var här – och Jonathans ögon lyste av syn på allt gott. Nu ska här göras smoothies! ♡
