… Ever (känns det som) genomfördes nu ikväll. I verkligheten är det rättvist sagt sju år sedan jag verkligen, genuint, sprang. Och i det tidsspannet ryms en lång sjukdomstid och två graviditeter. I ärlighetens namn var min största motivation då tveklöst att gå ner i vikt. Sedan växte en annan sorts fin känsla fram på köpet, som en slags härlig bieffekt, men kroppsidealet var alltid min största morot. Och det var också den som förstörde allt annat bra som kom med att springa. Det kunde ha klassats som en bra vana, men byggd på fel anledning, vilket skapade stress och hjärnspöken de dagar löpningen uteblev. Idag, sju år senare trivs jag oförskämt bra i min kropp, jag tycker till och med om mina bristningar som smyckar mina lår. Inte för att jag har nått en viss vikt, vi äger ingen våg, utan för att jag har börjat värdesätta mig själv och lärt mig älska mig själv villkorslöst. Jag har sett kroppshetsen och samhällsidealen i vitögat och vägrar låta dem stjäla mer av mitt liv.
Så tillbaka till kvällens löprunda. I flera år har jag känt suget efter att springa komma smygande, speciellt vår och höst. Nu äntligen var det dags att ge mig hän, men denna gång av en helt annan anledning. Nu är jag nyfiken på att få upptäcka hur min kropp, psyke och välmående överlag kommer kännas när jag adderar löpning i mitt liv igen. Så jag gav mig ut, ihop med en fin vän, testade och kände av. Tog första stegen. Utan krav, press eller förväntan. Bara nyfikenhet och glädje över att påbörja ett nytt fysiskt kapitel. Två kilometer där jag joggade och ömsom gick, med en kropp som protesterade och frustrerat bad mig stanna. Förr avskydde jag den känslan då den påminde om hur dålig min form var, vilket i sin tur kändes som ett tungt nederlag. Nu njuter jag då den där intensiva känslan av frustration enbart står för att jag utmanar mig själv att bli bättre, snabbare och starkare. Det känns spännande. Min målsättning är att förbättra min kondition, stärka min kropp fysiskt, boosta alla inre processer och hitta ytterligare ett sätt att rensa huvudet på. Nu är jag påväg!
Och just ja! Ni som svarade på föregående inläggs frågor om bloggen – TACK! ♡
