Det var över två månader sedan jag för första gången skrev att en stor, men ännu odefinierbar förändring, höll på att ske inom mig. Osynligt, men ändå så påtagligt. Och ni är många som påpekat hur tyst det har varit här inne, med en oro över om jag funderar på att sluta blogga. Tvärtom!
Så länge jag kan minnas har jag haft svårt att hantera min enorma kreativa förmåga, mitt kraftfulla driv och min vackra tro på att jag kan åstakomma precis vad jag vill. De är alla magiskt fina egenskap som jag älskar hos mig själv, men det är också de tre som är min största utmaning. De senaste månaderna, ja antagligen från de allra första dagarna som tvåbarnsmamma, har en känsla börjat gnaga inom mig. Att pusselbitarna i mitt livspussel är för många att trixa runt med, att passformen på bitarna inte går i varandra för att skapa den vision jag nu bär på, det som är jag. Att hur mycket jag än kämpar för att få de vackra delarna att synkas så blir de klumpiga ovanpå varandra och tar istället mer plats än jag har att ge. Det fick mig att inse hur viktigt det är att då och då reflektera lite djupare över hur livspusslet ser ut och framförallt hur man vill att det ska se ut. Att på samma sätt som att rensa ur garderoben våga öppna upp dörrarna och sortera bort det som är utslitet och bara tar onödig plats. Och det är precis det jag har gjort.
För ett par veckor sedan tog jag ett viktigt beslut. Jag tog sats och vågade avsluta en stor resa som jag gjort företagsmässigt de senaste åren, jag kommer berätta mer i detalj om ett par veckor. I början var blotta tanken på denna förändring obeskrivligt läskig och vemodig, men jag lät den marinera och landade snart i att hjärtat sa ja, det var dags att lämna det vidare. Av två anledningar: Jag vill orka njuta, fullkomligt närvarande och engagerat, i mina fantastiska barns uppväxt. Och jag vill ge mig själv utrymme till att nu villkorslöst blomma ut i den person jag har blivit de senaste fem åren efter min sjukdom (det som fick min blomsterknopp att skapas i första hand). Jag vill hänge mig totalt till att inspirera och hjälpa människor, guida till en stark helhetshälsa, självkänsla, livsglädje och attityd! Så som svar på frågan om jag funderar på att avsluta bloggen – tvärtom, detta är bara början, efter årsskiftet kommer jag äntligen kunna börja utveckla den och hela mitt visionerande hälsokoncept så som jag har drömt om!
Med det sagt har denna förändring och även mitt jobb som mamma krävt all min energi de senaste fyra-fem veckorna. Utöver det har jag lagt mitt fokus på mina basala behov för att få kroppen att orka – få i mig mat, sömn och närhet. Det har ekat tystare här inne (men recepten är desto fler som ligger och väntar på hög till 2018) och det beror på just detta, att jag den senaste tiden investerat all tid och kraft i insikten: Jag kan göra vad jag vill – men inte allting! Att ge sig själv stunder av reflektion över vad man egentligen vill lägga sin tid på är obeskrivt viktigt, för att må så bra som möjligt men också för att lyckas förverkliga det man verkligen drömmer om. Det som sker i mitt liv just nu, denna förändring, är bland de största steg jag någonsin tagit. Om tre veckor är allting klart och när det nya året börjar så startar även min nya resa. Det pirrar så enormt i min mage när jag tänker på vad 2018 kommer bära med sig. Bring it on!
Comments